Tråkmåsten är till för att träna på att ha kul

Hej från mobilen i bilen!

Vissa saker i livet är ju lite av ena tråkmåsten. Hur mycket man vrider och vänder på steken så är det liksom inge kul att lägga en halvdag på att handla trista hembeslag i stora hangaraffärer i stans utkanter, att fixa med fakturor på jobbet, att lämna in skor på omsulning, att tvätta cykeln för tusende gången, att gå till tandläkaren, att tvätta kläder (nr ett tristaste sysslan i världen), att behöva cykla just den där platta, blåsiga cykelbanan på väg ut till de riktigt fina vägarna…

Men hallå, i-lands där, tänker någon säkert. Och jupp, klart finns det värre saker att behöva göra. Men när tråkigheterna händer är man oftast så mitt i dem att man inte går runt och tänker på hur tråkigt och måste-igt det är – man bara agerar, står ut, fixar, löser.

Men herre detta söndagsinlägg skulle verkligen inte vara så pass allvarsamt som det vart, förlåt.

Jag skulle ju egentligen skrävla lite med att jag kanske är värlsbäst (av de jag känner i alla fall, förutom kanske min Nadja i Göteborg då, hon är nog likadan) på att vägra ha det tråkigt även när det är så gott som oundvikligt att ha det. Det är dock inget att vara stolt över utan ett medfött karaktärsdrag kanske?

Varför jag överhuvudtaget drar upp det är dagens tråkmåste aka bilfix. Vaknade med en känsla av en ledig söndag. Wii! Idag ska vi mysa, hänga ute i naturen och kanske råka svänga förbi någon gullig barnklädesaffär för lite mer bäbisekipering. Men så slår ett gäng måsten till som kräver en längre biltrip och kanske sen hemkomst och kanske inte så långt naturhäng jag hade hoppats på :'(

Typiskt tråkmåste. Men direkt sätter hjärnan min igång och tänker att okay, då passar vi på att…

– dricka extragott svart kaffe på just den macken

– köra den där fina grusvägen som tar längre tid men som är mycket mysigare än att köra den stora vägen

– stanna till vid den där sjön vi alltid velat stanna till vid och doppa fossingarna?

– lyssna på någon bra musik eller någon intressant dokumentär 

– planera lite hushållsekonomi och sånt byråkratisch man aldrig orkar prata hemma när man vill vila skallen, men som går alltid bättre när man antingen kör eller går?

– testa den där vardagscykeln som jag velat testa längre men som bara finns dit vi ska

– hänga lite med dem vi tycker om att hänga som vi träffar idag

– …och så lite mer gott kaffe på det på hemvägen.

Ja ni ser. Jag tror tricket är att dela upp måstet i ett gäng gladare stop och små vardags-ahaisar. Det kräver att det kanske tar lite längre tid istället för att bara ”beta av”och kanske kostar lite mer än att ”ta med sig en flarre vatten” men det får det vara värt faktiskt. Jag hoppas verkligen kunna lära ut det till mitt framtida barn. Att beta av dagarna, det pysslar vi inte med i vår familj sörru.

Det är inte att tvinga sig själv att vara en ständigt pepp, glad idiot.

Det är snarare att träna på att komma ihåg att det alltid, alltid finns nåt roligt att göra mitt i det tråkiga.

Puss från en i gravidvecka trettiofyra, med för lite sömn, lite ork men desto fler frukostkanelgifflar i kroppen <3

Lägg gärna in en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge