Det bästa sättet att fira vecka nitton är…

(gravidvecka alltså, inte sån där byråkratisk vecka)

…att cykla förstås!

Cykelturen blev ett skönt, klassiskt västmanländskt rullpass som hade gärna fått vara längre men vi skulle på en viktig visning. Jag hade cirka en och en halv timme på mig. Körde ut till snälla medvindar, behagligt dis och ljumna grader, hejade på alla till och med de hjälmlösa sådana och stannade till och umgicks (verbalt) en sväng med den på ålderns höst något luggslitna men fortfarande gulliga Tillberga-Kaninen. Sedan kom regnet och motvinden och kissnödigheten och sen kissnödigheten igen och sedan den jobbiga steksolen men då jag hade så kort tid på mig så njöt jag för fulla muggar ändå. Och ännu mer njöt jag av att landa och bre ut väl hemma. Att cykla i vecka nitton är skönt – att vila i vecka nitton är inte fy det heller!

…att gå på visning

Visningen hölls i en elegant, högt belägen sekelskiftslya med utsikt över Mälaren. Trygg, rymlig och tjockväggad, inga öppna planlösningar och flytande gränser mellan ute och inne här inte. Vi blev båda förtjusta i den – men förblir ändå osäkra ty vi vet fortfarande inte om det finns cykel-/och barnvagnsförråd (det sistnämnda nästan viktigast) i marknivå. Imorgon får vi veta det och då slår vi till – om ekonomigudarna vet. Men det vet vi också först imorgon när vi varit till banken, palla kolla upp tråkmomentet ekonomin innan det är skarpt köpläge liksom.

…att fika morotskaka!

För det finns ju bara en nackdel med bakverket morotskaka – att det inte är många tuggor tills det tar slut.

…att ge en efterlängtad present till sina en gång outtröttliga men numer ofta trötta fossingar

nämligen ett par riktigt sköna, nästan som formgjutna fritidsskor. Vilka det blev ska jag visa sedan när jag vant mig vid att jag plötsligt äger ett par skor som är i färg.

Jag har varit glad hela dagen. Glad när jag vaknade ur ännu en mardrömsnatt (har alltid varit en mardrömmare, nu när jag är gravid kommer de oftare, säkert något slags bearbetning, men lika tröttsamt för det eftersom jag ju självklart minns varenda liten detalj) och insåg att mardrömmen varit en dröm. Sedan glad åt cyklingen, glad åt bäbis, glad åt Jonas, glad åt några timmars ledighet.

Nu har jag en grav, tärande söndagsångest och det är förstås inte bra. Och jag ska ta tag i det också, och nu är det några timmar kvar av denna underbara dag och jag ska laga lasagne, pussa på min man och tänka, tänka, tänka att allting löser sig för vi är unga, kära, handlingskraftiga och måste se till att vårt barn har det bra och det kräver att även föräldrarna mår bra. Nu, inte sedan.

Puss!

Bonus: Baby animals & their moms (because it’s Mother’s Day)