En sak är säker här i livet –
det är alltid lättare att pressa crossen mellan däcken
än att pressa dubbdäcken i crossfälgerna.
(kort från årets Basemile dag två då
det faktiskt var rätt vårigt ute som ni ser)
Hej och tack för alla välmenande ord angående mitt kravlöshetsinlägg häromdagen. Känner dock att jag kanske borde slagit an en lite lättsammare ton för vissa uttryckte rejäl oro. Det behöver ni verkligen inte, oroa er. Jag har varken väggat eller blivit frälst. Jag är van vid förändring så den i sig skrämmer mig inte men gnälla av sig måste man få göra ibland, ändå min blogg, mitt gnäll liksom.
Nu råkar min blogg vara en på gott och ont öppen historia och jag ber er därför att hållas på spänn ett tag till. Så vi snackar träning idag.
Eftersom jag är på g med att bli qom av kravlös träning här så tränar jag varannan dag just nu. De dagarna jag inte tränar så “kompenserar” jag med att gå så mycket jag orkar och hinner (har ändå jobbet, relationerna och sådant att sköta) och sova järnet. Sömn är ju som bekant också godis!
Jag och Monarken är superbra kompisar just nu. Jag som annars har svårt att motivera mig att träna (eller jobba eller ringa folks eller inreda eller göra något annat ansträngande än ligga i soffan och peta i näsan läsandes en bra bok) hemma har nu när jag lider av den Stora Mäktiga Tröttman verkligen insett fördelen med att inte behöva palla sig iväg för att få sig lite rull. Eftersom fjärrkontrollen till smartteven och Youtube är batteridöd just nu så har jag nu kört till vanlig musik och radiodokumentärer. Sist rullade jag till Lewinskyaffären i P3. Gick hur bra som helst att få upp pulsen dit jag ville – man skruvade bara motståndet hårdare varje gång en smaskighet kom fram.
Annars har jag gymmat. Eftersom jag är otäckt klen om överkroppen så är den faktiskt den som får mest uppmärksamhet just nu. I tisdags körde jag och coach Tony ett smått jobbigt pass som resulterade i att jag inte kunde lyfta på armarna i dagarna två och ikväll tänker jag upprepa succén fast med lite mer ryggfokus. Min rygg är ju sådan som ballar ur så fort jag inte cyklar på en vecka eller två så jag måste hålla den i trim precis hela tiden.
I övrigt så längtar jag precis som Helena till vårens torra stigar, och även asfaltsvägar förstås. Jag överdriver inte när jag berättar att cyklingen har räddat mitt liv vårtid. Alla andra årstider cyklar jag för att jag tycker det är roligt – på våren cyklar jag för livet. Så jag ber varje dag att jag när det har töat mår så pass bra fysiskt att jag kan cykla så gott som varje kväll. B-planen är förstås att gå långt varje kväll men det är ändå inte lika roligt.
Imorgon är det lördag! Jag hoppas kunna cykla ute. Lär kännas tungt och jävligt med dubb men här i Västmanland är inte läget än att ta dubbdäcken ännu. Inte om man kör off-landsväg alltså. Jepp, cykel och fika får det bli.
Puss och ni är bäst.
English: Some words about my recent training routine – walking, doing gym stuff and spinning on my Monark stationary bike listening to podcasts.
1 kommentar
Haha, här i Fårösund åkte dubbdäcken av i förrgår… SWOSCH, ba !!