Cykelcross,  Katja om kärlek

And we both know lights can change

20151030_170916

Finn två cyklister!
(kort: AK)

Hej. Ljuset är inte bara ett.

I fredags – äventyrscross i cykellampornas elektriska vita sken. Vi lämnade staden när det hade blivit mörkt, arbeten måsten krumnackar bakom oss. Skrattade om vårt något ovanliga fredagsnöje, i många andras ögon. Tacos eller cross, ni vet vad vi väljer. Underlaget växlade, från asfalt till grusfalt till gräsfalt (ah men ni vet gammal sprucken asfalt med grässaker växandes ut ur sprickorna) till prassliga lövpartier. Lövpartier är både fina och roliga och lite farliga – man vet ju inte vad som finns där under. Kan vara rötter eller stenar eller h e l v e t e!-hål. Så vi höll i styren ordentligt. Skrämdes av en grävling som stuckit ut sin nos i hel fel tidspunkt. Dundrade över åsen, jag höll på att krascha ordentligt när hjälmen, tyngd av cold electronic eye till pannlampa åkte över ögonen i en mtb-ish nedförsbacke full med rötter och tjafs. Satan då gällde det att släppa på bromsarna och be till fader vår! Skrek rakt ut, läskiga sekunder, men klarade mig den här gången och fick förstås den där adrenalinkicken på köpet. Tiden ömsom krymper ömsom vecklar ut sig under mörkerkörningen, hastigheten går inte att uppfatta. Samtalen dämpas, andetagen hörs, man möter andra pannlampscyklister mitt ute ingenstans fast mitt ute ingenstans är egentligen på precis samma ställe som på dagen, fast man ser på det med annorlunda nattögon.

22659392452_664e6663e5_k

Crossen är alltid behörig.

22050157434_0ca6f4f4e1_k

Finns alltid en rulle att lägga sig på!

I söndags, på dagen – det skira novemberljuset som lekte vårrljus. Hela dagen lekte våren, utom kanske höstvemodet som inte lät sig luras av de ljumna (men attans så starka!) vindarna som gjorde mig yr. Till skillnad från i fredags var benen tunga. Men vad gjorde det? Jag tror, om jag inte misstar mig, att jag plötsligt kände mig lycklig. Lycka är inget ord jag missbrukar, så skört det är, men just under dessa tre timmar var jag det. Shit jag var ju det! Vi tog oss ut genom Hökåsen, närmade oss Gesala, sedan eleganta Svanå med sina putsade hus och sin allé, smal väg ut mot Ramnäs, torra mosstuvor med solen strilande genom de gulnade mosskluttarna, för jakten uppmärkta träden, åh så skönt när vinden vände från mot till med. Små sesamkakor och sega skumtomtar som enda färdkost och ljusterapi för hela söndagsslanten.

…och så det skinkpaj lysrörsvita sjukhusljuset. Ett kort samtal, kära du, en motocrossolycka, brutna ben i ansiktet, axeln ut led, mardrömmen är tillbaka, men det är bara att bita ihop och härda ut, inte låta lysrören vinna, aldrig mer igen. Vi fixar det.

Det klaraste ljuset, November rain.

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

2 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.