Katja kör landsväg

Black hole sun / Intervallerna

Vi körde fyror idag. Jag ledde passet men var troligen klenast bland de cirka femton cyklisterna (alla killar utom mig i och för sig men ändå) vilket var både karaktärsdanande och lite extrajobbigt och alltså alldeles nyttigt. Precis som under torsdagens intervallpass alternerade jag mellan att ömsom tvivla på min förmåga ömsom känna mig stark men kontentan blev ändå: lovande men i fortsatt intervallbehov. Den ringa “backkörningen” (finns ett gäng smått dryga procentare upp mot Ramnäs) bar också ett slags schizo karaktär – ibland gick det bra, ibland tappade jag det. Hade turen att hamna i en klunga med tre kanontrevliga gubbs som alla gjorde sitt bästa och hjälptes åt att ha det jobbigt och kul på köpet. Medvinden från återsamlingsplatsen Ramnäs och ner (! medvind och mest ner!) till Skultuna hade suttit som ett plåster på intervallsåren men här återsamlades storlungank skulle ju det förstås köras teknikträning dvs. snabb “belgisk” med lite glada ryck då och då. Jag struntade i att spurta helt utan rullade mest de sista metrarna in i “målet” vid Skultuna-ladan. Sällan hade den annars så träliga cykelbanan från Skultuna hem känts så hemtrevlig och soft. Åkte mest och snackade mysskit med Johan och Herr Jensen som än en gång visat hur jäkla stark man kan vara trots att man sitter på en mtb när alla andra kör racer.

Annars då?

Jo, jag lever och har ätit korv och vitkål och kvarngryn till. Och så kommer jag kanske att hinna få min racer till helgen, tänk om jag fusktävlar i Jönköping ändå? Näsch då, bäst att avvakta lite. Nu dags för RuPaul och sängbums, puss på er!

Just ja en till grej. Varför heter inlägget Black Hole Sun egentligen?

Förklaring ett: Jag har fått en viss nittiotalsdänga i huvvet

Förklaring två: Vindarna hade vänt, solen sken och gassade på idag och jag var not really comme is faut med flossade tights, vinterskor och… äsch, vi glömmer’t. Kan i alla fall säga att jag nog hade presterat lite ännu (en måste vara positiv!) vassare om jag inte känt mig som en färdigkokt potatis i rumstempererad konservburk.

Vilken förklaring tror ni på?

Puss!

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.