Katja om kärlek

Våga säga du är bäst, så är det bara.

ett till i raden av mästerverk, om ni frågar mig!
(copyright: brorsan)

Alltför ofta läser jag detta himmelskt förnuftiga tips som ges till människor som undrar kring relationer. Inte minst kring relationer mellan föräldrar och barn, eller kärlekspartners emellan. Beröm inte bara personen, lyder tipset, utan var konstruktiv istället. Ni vet typ som detta att man inte ska säga Va fint du ritat! till sitt barn utan fråga Jaså, berätta om din ritning för mig nu!

Och det tycker jag är helt åt skogen onödigt.

Kolla alltså. Hela vårt liv är så hemskt seriöst. Vi utför arbete (eller pluggar eller tränar), vi söker bekräftelse på om vi har gjort rätt eller fel, vi lär oss, vi interagerar och kommunicerar och utvecklas och informerar. Det mesta vi kommunicerar till våra medmänniskor är konstruktivt. Ge mig denna handduken är du snäll. Åh, god tårta, tack mamma. Det var roligt att se dig cykla SM, Anna. Jo, jag hörde att ert lag vann matchen Erik. Jaså, är klänningen ny? Jo, jag såg dig i tidningen Katja.

Trevliga, konstruktiva meningar som bekräftar vår existens.

Som bekräftar att vi är värda någonting först när vi utfört något värt att kommentera eller något som i samhällets eller individens ögon ses som en insats. Som vore vi en sorts tänkande maskiner istället för häftiga unika varelser med vidunderliga hjärnor och ännu skummare hjärtan!

Hjärtan, som mår bra av lite till synes meningslös bekräftelse ibland. Till synes – för meningsfullheten i den villkorslösa bekräftelsen ligger i dess förmåga att förändra och höja på sikt. Som människa – och speciellt som barn – så strävar man efter att känna en inre ro. Att ha den grundläggande tryggheten inne i sig själv. Att veta att man duger trots att världen utanför ramlar sönder. Att i de hårdaste tiderna ha ett kärlekshalmstrå att greppa efter. Fan, allt är åt helvete, men en gång i tiden sa mamma (eller XX, eller NN, eller YY) att jag är bäst. Helt enkelt. Snyggast. Duktigast. Finast. Coolast. Roligast. Bäst. Utan att behöva kämpa mig till att bli kallad det. Utan att behöva jobba för det, till skillnad från allt annat i det kalla livet.

Utan enkelt. Grundläggande. Värmande. Och alldeles gratis – du är bäst, så är det bara. För du vet ju att jag tycker det. Bäst att passa på och säga det, upprepade gånger. Självförtroendet må byggas upp av prestationer. Självkänslan närs av kärlek.

Tidsinställt inlägg

Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.

One Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.