Fan också. Känner mig så misslyckad just nu. Gråtig och orolig! Idag hade jag som berättat tidigare, mitt andra linsträningstillfälle. Det har sedan tidigare konstaterats att jag:
– har grymt starka blinkreflexer
– har smala ögon
– har djupa ögonhålor (shit va creepy det låter, som en annan döskalle!)
Idag har detta bekräftats igen. En lunchtimme satt jag och försökte! Bytte fingrar, spärrade upp, försökte andas x 3 lugnt, inte freaka ut av att se rakt in i ögat. Men likt förbannat, resultatlöst. Linsjäkeln vill inte in eller så blinkas den ut innan jag ens hunnit peta in den in där.
Det som gör mig spänd och stressad (förutom det självklara att det skiter sig gång på gång och att jag nästan svimmar av att se mitt öga uppspärrat i närbild) är att jag tvingas sitta i en offentlig bås à la kontorslandskap och pickla medan folks går förbi och väljer märkesbrillor eller ännu värre, köper nya linser och får in dem på en gång.
Hade jag fått sitta hemma, i lugn och ro och försöka så skulle jag ju våga mycket mer. Det är ju så jag fungerar. Precis så var det med systemtrampor när jag började sportcykla, vilket resulterade i att jag cyklade med citybiketrampor när folks var i närheten, och Eggbeaters och sedan SPD när jag cyklade själv, tills jag lärde mig tillräckligt.
Alltså ni kanske tycker det är värsta i-landsproblemet, men testa själva god cykel- och kurvteknik med nästan minus fyra i synfel och lätt skelögdhet så förstår ni att en längtar efter att slippa skygglappar. Har man dessutom hela sitt liv varit livrädd för sina egna ögon så blir inte saken lättare.
Men visst, jag har bestämt mig. Jag ska kunna bära linser hur många linsträningsförsök det än tar mig. Om det så kräver att jag gör mig till stammis hos varenda optiker i den här stan. AK har dock lovat låta mig träna på hans linser hemma, och jag tror starkt på den idén (hoppas optikern inte läser denna blogg).
Tråkigt inlägg, sorry, men fan allt är inte vita sockor och grusfritt i en liten cykelflickas liv jämt sörni. Men jag kämpar på, visst brukar det ge resultat om man gör det?
Puss!
13 kommentarer
Jaaa det är klart du fixar det här! Kämpa på, det går över snabbare än vad du tror :)
Träna på att peta dig själv i ögat, för att liksom vänja dig med tanken med att ha fingrarna där i. Obs, rena fingrar så det inte svider.
Mm, tanten sa att jag liksom måste över det där med att inte våga “ta på mig själv i ögat” ;) Kram
du lär dig säkert snart men det finns ju bra lösningar med sportglasögon med styrka. jag har rud project rydon med inserts. enkelt att byta styrka o relativt kostnadseffektivt. dessutom driftssäkrare än linser på långlopp (vad gör man om man tappar en lins i skogen?)
Tror det kan ändå bli ett alternativ så småningom, ha ett par “ifall att”. Rudys är SÅ snygga!!!
+1 på sportglasögon, jag har också det, funkar kanon. Dessutom klär du i glasögon!
tack Kent :) sportbrillor blir av oavsett.
Träna med rena händer och använd lite linsvätska så blir inte fingret i ögat något som svider. Men det behövs träning. Jag började med linser 1985 och fick träna innan det gick lätt. Lycka till!
shit, 1985, var de tjockare då? ;) du måste va riktigt rutinerad!
Åååh, kämpa! Peppkram!
tack! nån gg, nån gg
Ja det är så sjukt jobbigt i början med linser men sen vänjer man sig. Jag hade linser ett halvår och sen orkade jag inte med skiten längre och nu har jag inte ens glasögon. (Ser bra utan). Lycka till med allt…. :-)
Lyllos dig, jag har för starkt synfel. tack för lyckoönskningarna :)
Det går lättare och lättare när man väl lyckats få linsen på plats första gången.
Första gången jag försökte med linser satt jag hos optikern säker en tre kvart utan att lyckas.
Vid andra besöket fick jag prova med en månadslins tror jag det var, lite annorlunda tillverkad än engångslinserna. Tror att den var lite hårdare och vek inte ihop sig så lätt, det hjälpte mig att komma över tröskeln,
Sen fick jag prova med två olika fabrikat av engångslinser innan jag hitta den som passa bra för mina ögon.
Bara fortsätta försöka så kommer det :)